Jag vill att allt ska vara som förr. Jag vill så mycket. Jag vill att du ska finnas hos mig.
Dagen du försvann från mig var måndagen den 6/10 2008, var min värsta dag som skulle inträffa.
Och det gjorde det. Och jag fattar inte varför? För du som var så frisk...?

En hjärntumör som 30 fall i hela världen har fått, och du! Varför?Varför?Varför?
10 veckor tog det.
Jag kan inte inse detta tragiska och det kommer jag aldrig att göra. Man ska alltid ha en familj under sitt liv man lever upp med. Man ska alltid ha en mamma och pappa vid sin sida som stödjer en hela livet.
Men tydligen inte mitt. Pappa försvann från mig, för tidigt.

Ett hjärta av guld, och ett hjärta av glädje hela tiden.
Ett hjärta av s t a r k h e t. Ett hjärta som jag nog har fått.

Redan efter bara några dagar du gick bort. Kände jag mig stark!


Du gav mig ditt ♥ och jag bär de nu med stolthet.